På filmfestival i Tjeckien

Välkomna till Karlovy Varys 46:e internationella filmfestival. 

Vi är redan inne på den sjätte dagen. Den sjunde bör man vila.

Röda mattan ligger ännu orubbad. Limousinerna pilar fortfarande över de kullerstensbelagda gågatorna längs Téplas porlande vatten. Förbi spettekakshusen i spåren på historiska storheter som flanerat, gnuggats på massagebänken, druckit vatten ur de heta källorna (som hetast 73°) eller spelat bort sina tillgångar på Grand Hotel Pupps kasino.

 

Festivalen tillhör de ytterst få som begåvats med A-status av FIAPF, världens filmproducenter i förening.  De övriga är Cannes, Venedig, Berlin och ytterligare tio, bland dem Shanghai och Mar del Plata. Det betyder bland mycket annat krav på världspremiärer i tävlingsserien.

Karlovy Vary eller Karlsbad är själva urtypen för en kurort (tre bokstäver vågrätt: spa), med hälsobad och sällskapsliv. Långt innan man började klä av sig i strandkanten, bada i vidare vatten. Ännu eoner innan den första bikini-överdelen föll i Cannes.

Karlovy Vary är störst i kurortstrojkan Mariánske Lázne (Marienbad) och Frantiskovy Lázne (Franzensbad) i Böhmens västligaste del.  Naturligtvis var det Karl IV, Böhmens kung, sedemera tysk-romersk kejsare, som grundade Karlovy Vary, redan på 1300-talet.  I Tjeckien plägar han kallas ”fosterlandets fader”.

Men filmfestivaler är inte någon ”skönhets- och harmonivecka” eller antiåldrande-kur som de oräkneliga spa-hotellen gärna anordnar.  De fyller dalgången och klättrar på den gröna bergssidan.

Karlovy Vary har en lång filmhistoria. Redan den 15 juli 1896 samlades hundratals människor utanför vad som idag är Lázny III (Badhus III) för att se ett program med bröderna Lumiéres filmer, historiens första, bland dem ”Arbetarna lämnar fabriken”, ”Barnet äter frukost”, ”Tåget anländer till stationen”.

Karlsbader Tagblatt rapporterade: ”Publiken fascinerades av de anmärkningsvärda scenerna.  I korthet – man måste se det för att förstå det”.

Det dröjde nästan tre decennier innan Karlovy Vary fick sin första fasta biograf ytterligare tjugo innan festivalen grundades.

Under 40-talet och första halvan av 50-talet brukades den som regelrätt grandios politisk teater.  Den första festivalen 1948 hade som slogan ”För en ny människa, för en mer perfekt mänsklighet” (kan man vara mer än perfekt?)

Det tjeckoslovakiska kommunistpartiets husorgan Rudé Právo linjerade upp meningen med festivalen, femtifyra år efter den anslående första filmvisningen 1896:

’Medan andra utländska filmfestivaler med tidens lopp förvandlats till oviktiga filmmässor, där kapitalistiska producenter av skräpfilm överröstat varandra med reklamfraser som förgäves försökt dölja den borgerliga filmproduktionens djupa förfall och sjaskighet, har festivalerna i vårt land blivit mer och mer populära i framåtskridandets värld’.

Många av de filmer som belönades dessa första år är glömda idag, andra förtjänar att bli ihågkomna. 

Festivalens öden och äventyr är som en politisk geigermätare. 

Den första vändpunkten kom 1956 när FIAPF gav Karlovy Vary sin välsignelse och välkomnade Tjeckoslovakien som medlem.  Det året och ännu en tid var Karlovy Vary Europas största festival vad gällde antalet länder som sände filmer och delegationer.  Som ett oskattbart andningshål för den tjeckiska filmen på väg mot sitt klassiskt minnesvärda 60-tal, som en frihetlig mötesplats mellan öst och väst och utan krav på att lansera ’den nya människan’.

Ett tufft 70-tal stundade, ett kallt och påvert 80-tal och ett förvirrat 1990: festivalen strävade på.  Mot alla odds blev det en festival 1990.  Helt logiskt med tjeckisk och slovakisk ’exilfilm och hyllfilm’ i en unik serie - och utan något Grand Prix.

 Den andra vändpunkten kom när festivalen 1993 fick en helt ny och oberoende styrelse,  inte längre behövde alternera vartannat år med Moskva om A-statusen, när festivalledningen introducerade nya sidoserier, när nedgångna biografer fick en välbehövlig ansiktslyftning och när både publikens och alla tillrestas villkor förbättrades.

I dag är man berättigat stolt över att Karlovy Vary åtminstone tio dagar om året förvandlas till ett också andligt spa.